”Tänkte att man kunde börja blöda när man stod på pallen”
Ihopkrupen vid bassängkanten med stark oro för att blodet skulle synas.
Smusslandet med bindor och tamponger.
Erfarenheterna av hur de svåra menstruationsperioderna genomleds som ung simmare har präglat Josefine Jönssons ledarskap som tränare.
– Jag pratar med mina simmare så de vet vad som väntar, säger hon.
När skånska Josefine Jönsson var tolv år fick hon sin första menstruation. Hon var då i början av en simsatsning som skulle leda till medaljer på JSM, USM och chans att simma för juniorlandslaget.
Känslorna och smärtorna som följde med menstruationen fick hon hantera själv och med stöd från de äldre simtjejerna i klubben hemma i Lödde, där merparten av tränarna var män.
– Jag kunde sitta ihopkrupen vid bassängkanten och sen bara hoppa i och köra. Jag hade ofta väldigt ont, men jag simmade alltid som bäst när jag hade som mest ont. Sen kröp jag ihop som en liten boll, berättar Josefine Jönsson, som nu är 27 år.
Det blev ett tvång att använda tampong för att klara tävling och träning. Josefine Jönsson
Hon minns också stressen över att bli ”upptäckt”.
– Man kunde känna stress för att hitta en toalett. Jag blödde mycket när jag var yngre och det var ett problem. Det var jättehemskt för man tänkte att man kunde börja blöda när man stod på pallen, att blodet skulle rinna längs benen. Det var problem när man började med tampong också. Det blev ett tvång att använda tampong för att klara tävling och träning, de äldre fick lära de yngre. De lärde mig, säger hon.
Några år senare fick Josefine Jönsson höra via en annan tränare att det inte fanns anledning till oro
– Vi fick veta att man inte blöder när man är i vattnet då det är under kroppstemperatur. Den informationen fick vi inte förrän vi var på ett läger, säger hon.
***
Luften är kvav i det välvda simtältet i Nälsta utanför Stockholm. De 21 banorna går från långsida till långsida, det ser ut att vara trångt i vattnet men de unga simmarna glider smidigt förbi varandra utan att krocka. Efter ett par vändor samlar Josefine Jönsson sina simmare, en grupp med majoritet flickor och några pojkar, på kanten. Hon talar om teknik, hur armen bör röra sig för bästa effekt i simtaget.
Det händer att hon talar om helt andra saker med dem en och en.
Som mens.
Josefine Jönsson har i sin roll som tränare i Spårvägens Simförening, simfys yngre just nu, tagit hänsyn till de fysiologiska förändringarna som hennes unga adepter ska gå igenom. Hon lutar sig mot sina egna erfarenheter.
– Om jag märker att de har ont i magen, går jag fram och talar med dom. Jag säger till dom att om det är det något som de undrar över så hjälper jag dom. Det finns säkert saker som jag borde tala med killarna om också, påpekar hon.
Hon talar individuellt med oss när hon märker att vi har ont. Det känns viktigt för det finns många sammanhang då inte alla förstår. Sofia Ekström
Sofia Ekström, 15 år, uppskattar det öppna klimat som tränarteamet med Josefine i spetsen har skapat kring de här frågorna.
– Hon talar individuellt med oss när hon märker att vi har ont. Det känns viktigt för det finns många sammanhang då inte alla förstår. Just mens är väldigt individuellt. En del har stora besvär, andra inga alls. Jag själv har ganska mycket besvär, säger Sofia Ekström från Hässelby.
Skador och sjukdomar satte stopp för Josefine Jönssons egen karriär i bassängen. Men idrottandet på elitnivå är inte slut.
Josefine Jönsson tillhör det svenska landslaget i drakbåt (kanot) som i somras vann ett historiskt EM-guld på 500 meter (med besättning på tio kvinnor) och i september var på VM.
Hon har fått bukt med sina egna menstruationsbesvär med hjälp av p-piller och under senare år spiral.
Att sitta i en båt är inte lika utmanande som att vara i vatten under perioder av menstruation. Men det finns fortfarande hänsyn att ta:
– Jag var och paddlade EM i Rom och det fanns inga toaletter där man kunde tvätta händerna. Och då kan man inte gärna stoppa upp en tampong.., säger hon.
